Igår

Igår saknade jag mina syskon väldigt.
Såhär ligger det till: En av Pers kompisar har blivit lack på mig. Jag hatar när folk blir arga på mig, och särskilt om jag känner att jag inte menade att göra någon arg.
Igår pratade vi om det och så blev jag arg igen. Och sen blev jag ledsen. jag är ledsen mest för att jag känner att jag fått någon att inte tycka om mig som jag tyckte om.
Men det konstiga var att när jag kom hem saknade jag mina syskon sjukt mycket. Särskilt mina systrar Linn och Gry. För när vi bråkat och blir sams, då känner man sig minst ensam i hela världen.
Jag tror det beror på att jag känner mig lite ensam i hela situationen. det är svårt att känna sig osams med någon som egentligen inte är min kompis i första hand utan någon annans.

Att vara osams är liksom inte min grej alls egentligen. Så fort det blir en konflikt så är jag väldigt sugen på att lösa den genast. Och ibland är det kanske inte bra eftersom jag är så villig till att kompromissa att jag kan kompromissa bort mig själv.
Jag är inte rädd för konflikter, jag är bara rädd för att folk jag har en konflikt med inte vill lösa dem utan stannar hellre i konflikten. Och då blir det liksom inte "kul" att stöta på problem och göra sitauationer bättre genom att lösa dem på ett så fredligt sätt som möjligt. Istället blir det jobbigt, man vill helst inte ta i dem, helst inte stöta på dem.

Nog pratat om det. Snart ska jag hem igen och baka äppelkaka med Per till vår lunch med mormor imorgon ute i Sollentuna!